Så, jag lovade att visa upp det här drömfyndet. För det är ett riktigt drömfynd bokstavligt talat. Det var inte länge sedan som jag drömde att jag gick runt på loppis och hittade en sammetsbeklädd jättehatt från sekelskiftet och fick köpa den för 20 kronor. Jag blev så besviken när jag vaknade.
Efter att jag var på 100-årsjubileet av Sveriges Järnvägsmuseum och fick gotta in mig i sekelskiftesmode har jag varit ute efter en riktigt gammal, ståtlig hatt från den tiden. Visst finns det att hitta, men det är ovanligt och ofta är de små. De större hattarna var för stora och sköra för att bevara under så lång tid. De jag funnit med en viss bredd har visat sig vara snygga reproduktioner för film och teater. Det är inte fyskam, men det är något magiskt i att få hålla i något som bär med sig all historia. På riktigt. Så när jag var på Solnahallen Megaloppis i höstas och hade gått igenom hela salen full med stånd så hände något. Vi var på väg ut när jag fick jag syn på två äldre kvinnor som hade en hatt.
Den såg gammal ut, inte väldigt stor men inte så liten heller. Nyfiket och en aning energidränerad som man blir på loppis, gick jag fram och frågade om åldern. "Den är gammal, från början av 1900-talet", sa kvinnorna. Mitt hjärta slog fortare. Sen fortsatte hon: "Vi har fyra stycken". De plockade fram fyra stycken huvudbonader; en mindre som man hade på hjässan med vacker gammal spets, en mellanstor hatt, en triangelformad hatt och så en lite större i sammet med gamla tygblommor. Det blev nästan för mycket att ta in.
De ville ha 450 kronor styck för hattarna, vilket är ett bra pris. Men så mycket pengar var inte kvar i loppisbudgeten, och jag var där för att fynda julklappar, inte för att köpa julklappar till mig själv. Försiktigt rörde jag över hattarna, synade hantverket, sömmarna. "Ja, men du kan få köpa alla för 850 kronor". Det är ingenting. Ingenting! sa mitt huvud.
Men jag kan inte lägga 800 kronor nu, tänkte jag. Okej Leone, fokusera, köp en och tänk vidare sen. "Men vad kostar en då?" sa jag igen, efter att ha tappat det helt. "Åh, du gillar de så mycket. Du kan få en för 250 kr". Jag gapade och fort som attan tog min kompis upp sin plånbok och sa "Jag köper den till dig i julklapp!" Jag blev helt till mig. Och då hör jag de säga "Men vet du vad, du kan få två stycken för 250 kronor, för att du gillar de så mycket. Välj en till."
Tror ni att jag kände mig lyckligast i världen? Jag valde den större sekelskifteshatten som ni ser på fotografierna och den som var triangelformad, som jag ska fota snart. Den sistnämnda var inspirerad av berättelsen De tre musketörerna som kom ut år 1844 (år 1846 i svensk översättning). I hatten som syns på bilderna finns etiketten "Modesalongen Hälsingborg". Det enda jag kan hitta med samma etikett på internet är två hattar från Helsingborgs museum, en tror man är från år 1915.
Hoppas ni gillar den lika mycket som jag, för mig är det en ren dröm. Sammetskappan som jag har på mig är förresten också ett loppisfynd - den betalade jag 70 kronor för på loppis för några år sedan. Inte konstigt att hallen hemma är full med kappor och hattar med tanke på vad man kan hitta second hand.
Foto: Susanna Lindeborg och Michaela Lindén.
Mer på facebook: Leones Vintage
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar