Vem älskar inte modet från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet med sina eleganta hattar, vackra klänningar och ståtliga mustascher? Det var en tid under förändring, nya tekniska under och revolution. Och kläderna var allt annat än okomplicerade.
1. Huvudsaken
Om man inte hade hatt så var man inte ordentligt påklädd. Under det tidiga 1900-talet var stora hattar populärt för de damer som hade råd. De fick gärna dekoreras med alltifrån fjädrar till blommor och, dessvärre, uppstoppade fåglar. Stråhatten var också populär i både herrarnas och damernas sommargarderob. En enklare kvinna bar ofta sjalett över håret. Fler bilder på sekelskiftets stora hattar finns här.
2. Och håret då?
På den här tiden skulle kvinnorna ha långt hår. Om man var under 18 år fick det gärna hänga fritt, men sen skulle det sättas upp. Många lockade kalufsen och sattes sen upp högt på huvudet med en uppsättning eller knut. På sidorna kunde man kammade till håret så att det stack fram under hatten. Man inspirerades av dåtidens geishor. Klicka här för att se en instruktion om hur man gör en perfekt sekelskiftesfrisyr.
3. Getingmidjan
Det var inte lätt att vara kvinna på den här tiden, varken politiskt eller modemässigt. Midjan skulle vara så lite som möjligt och till sin hjälp hade man korsetter. De snördes hårdare och hårdare under dagen så att man på kvällen kunde ha sin smalaste aftonklänning. I sömmarna till liven fanns dessutom valben insydda för att skapa rätt figur. Många kvinnor kunde få skador av de hårt snörda korsetterna och det fanns till och med en dräktreformförening som protesterade emot det ohälsosamma modet. Under 1910-talet började korsetten bli mjukare, resåren kom och kvinnorna sökte lite mer praktiska kläder som det gick att sporta i.
4. De vida höfterna
Kjolarna skulle vara långa och täcka benen. Under mitten och slutet av 1800-talet fick höfterna gärna markeras med hjälp av draperingar som formades på baksidan. För att skapa vidd så använde man också flera underkjolar eller med en krinolin, en slags stålställning. Tillsammans med den snörda korsetten så skapade man en elegant s-siluett. Under början på 1900-talet förändrades siluetten till viss del och höfterna skulle inte markeras i lika hög grad. Kjolarna blev lite smalare i designen, men de var fortfarande långa och midjan var lika liten. Vissa kvinnor hade även byxor! Det var inte vanligt, men under 1850-talet designade amerikanskan Amelia Jenks Bloomer ett par ankellånga puffbyxor som hade som en liten kjol ovanpå. På så vis gick det lättare att använda den då så moderna och populära cykeln.
5. Knäppa till
Livet hade flera delar och matchade ofta kjolen. Först och främst hade man den snörda korsetten. Ovanför korsetten bar man gärna en så kallad korsett- eller blusskyddare. Det var ett liv av bomull som skyddade korsetten från att smutsas ner av de andra kläderna. Toppen var ofta utan ärm och hade spets- och brodyrdetaljer. Ovanpå hade man en blus som knäppdes ända upp till halsen. Under sekelskiftet skulle den höga halskragen vara så stel som möjligt så man använde bland annat av metallspiraler för att få till den rätta formen. Ibland la man till en tjusig brosch för att pryda kragen. Eller varför inte en kravatt?
6. Olika klänningar - olika tillfällen
En riktigt rik dam kunde ha många klänningar i garderoben, och alla hade olika stilar. Vad sägs till exempel om förmiddagsklänningen, promenadklänningen, visitklänningen, festklänningen, supéklänningen, balklänningen och sommarklänningen?
7. För herrar
Under 1800-talet klädde sig herrarna gärna i frack, jackett eller bonjour. Sedan kom den populära tredelade kavajkostymen, där både byxor, väst och kavaj skulle vara i samma färg. Huvudet kunde även kläs av en cylinderhatt eller ett plommonstop. Under en somrig dag fick gärna den ljusa linnekostymen komma fram till stråhatten. Håret var ofta kortklippt och kammat åt sidan eller bakåt. Skägg var inte så populärt men vissa herrar bar en stilig mustasch. Som accessoar bar man gärna kravatt, plastrong eller fluga.
8. Attribut
Om man skulle på en promenad så fick gärna herrarnas promenadkäpp och damernas solparasoll följa med. På den här tiden ansågs det fortfarande vara fint att ha en blek hy, eftersom det visade att man inte behövde vara ute och arbeta under solens strålar.
9. De busiga barnen
Om ett barn skulle på söndagspromenad, så kunde hen ha på sig en sjömanskostym. Finns det någonting mer klassiskt? Annars bar man enkla klänningar, kostymer, randiga skjortor och gubbkepsar.
10. Var hittar man kläderna?
Jag peppar ju inför 15 maj när Sveriges Järnvägsmuseum en Sekelskiftesdag: Sekelsfkitet tur- och retur. Då kommer man få åka gamla ånglok, gå på marknad och gå klädd i dessa sekelskifteskläder. Men var hittar man de? Om man kan sy så går det att göra själv, i Gävle kan man till och med få inspiration och hjälp. Annars är mitt tips att antingen hyra från kostymförrådet Independent Kostym i Stockholm. Man kan även kika vad Karl Gerhards Atljé har i sina gömmor. Om man är i Skåne ska man istället passa på att kika förbi Mormors Mamelucker i Lövestad som hyr ut alla möjliga kostymer från den tiden.´
Det kan kosta lite att köpa, och det kan vara svårt att hitta passande plagg som är så gamla men jag vet att Old Touch och Epok - antik och kuriosa i Stockholm har en hel del äldre plagg för både damer, herrar och barn. Om man har tid att beställa över internet så skulle jag kika på vad Etsy.com har. Skriv gärna i kommentarfältet om du har fler tips på inköpsställen.
Mer tips på facebook: Leones Vintage
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar