Vitsopporna gav skogsdungarna ett ljust täcke. Det var sommar i maj när vi åkte mot kyrkan. Fåglarna sjöng, björkarna hade börjat lysa gröna och gulvivorna stack upp sina huvuden.
I en stenkyrka som byggdes under 1300-talet, precis vid en vacker liten sjö, möttes vi alla upp. Gamla släktingar, klasskamrater och barndomsvänner. Sanna och Robin skulle gifta sig och här har Sannas släkt firat bröllop under flera generationer. Nu skulle hon bli en del av det bandet. Den upplevelsen.
Efteråt åkte vi till den vackert lantliga Grosshandlargården i Marholmen. Här stod gamla blåvita trähus precis vid havet. En plats där arbetarkvinnor fått vila upp sig och utbilda sig under 1920-talet. Och nu, i det gamla folkbildarhemmet, under takmålningar i allmogestil, åt vi middag, skålade och skrattade.
Under middagen pratade jag med Robin och vi insåg snart att mina släktingar kommer från samma plats som Sannas. Utan att jag visste det hade jag gått i samma spår och sett samma miljö som mina släktingar gjort en gång för nästan 100 år sedan. Det visade sig nämligen att min farmors pappa och mamma (ni vet, de jag berättade om sist när jag träffade farmor, de som hade den stora gårdsfesten år 1928, när farmors pappa fyllde 30 år. Den där festen med fyrverkerierna och mannen som snubblat ner för backen i fylleruset), ligger begravda vid samma kyrka som vi var vid nu.
För 100 år sedan kan alltså mina och Sannas släktingar ha firat ett bröllop tillsammans, i samma kyrka, precis som idag. De kände nämligen med stor sannolik varandra eftersom hennes släkt och min släkt är uppväxta i samma lilla bygd. Världen är inte alltid så stor.
Till bröllopet hade jag förresten på mig 50-talsklänningen som jag fyndade på Megaloppis för 50 kronor för några år sedan. Jag hade även på mig den när vi fotade i snön i vintras. Under bar jag en liten gul vintagetyllkjol och en toppig vintagebh för att få till rätt siluett. Skorna köpte jag på loppis för 20 kronor och i håret satte jag en plastblomma som kostat mig mindre än 1 krona (jag köpte en hel påse för ingenting på Galoppisen förra året). Håruppsättningen var superenkel; bara två vanliga flätor som jag nålade upp där bak. Poff så var det gjort! Blev ganska elegant trots, min rediga förkylning.
Mer på facebook: Leones Vintage
Foto: Leone Serrander och Michaela Lindén.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar