Jag kom precis hem med leriga skor från resan jag gjorde i Finland och på Åland. Direkt efter midsommar åkte jag och
Gusten iväg med Gustens mor på en resa där vi fick möta hans 90-åriga släktingar, se platser han aldrig tidigare besökt och höra på gamla släktsagor som han aldrig tidigare hade fått höra.
Först for vi över till Åland där hans mor växte upp. Om du inte har varit där tidigare, eller om du kanske bara åkt med färjan över men aldrig gått av och sett dig omkring så kan jag starkt rekommendera att göra det någon gång. Åland är helt otroligt vackert med gamla snidade trähus i olika
färger, ängar, sagolika kyrkor och en underbar skärgård. Här är klipporna rosa och runt omkring ligger små gamla fiskestugor.
Vi kom ut till den stuga vid havet som Gustens morfar en gång har byggt. Det doftade av salt. Vi sprang ner i vattnet, bastade och drack te på verandan. Gustens mor pekade ut var hon brukade gömma sig när hon varit ute på bus, var hennes lekkamrater hade bott och hur de hade åkt skidor till skolan.
När morgonen kom for vi till Finland - det blev en resa ännu längre bakåt i tiden. Det var nämligen här som Gustens mormor och morfar föddes. Bland gröna åkrar, djupa skogar och stilla sjöar. Gustens morbror kunde berätta om mormor Gretas många syskon och deras öden. Om konstnärslivet i Paris, om andra världskrigets kamper, om flytten till USA och om hoppet om ett annat liv.
Under veckan fick jag också träffa många av hans kusiner, småkusiner och mostrar. Jag vet att Gusten älskar att vara ute i trädgården och snart kunde jag ana var han hade fått det från. Hans mor och många av hans morbröder bär med sig samma intresse av att se något växa, att bygga, att skapa och att så. Kanske beror det på att deras mamma, Gustens mormor Greta, kommer från en jordbruksfamilj.
En av dagarna tog vi en tur till den stora jordbrukargården där Greta hade växt upp. Runt omkring grodde ängarna och högt upp på en kulle låg ett vackert och stort gulvitt hus. Det var här mormor Greta sprang som barn, det var här hon hittade på hyss. Och det var här hon fick reda på att hennes första kärlek precis dött i turberkolos. (När hennes syster Gunni fick ett telefonsamtal av pojkens pappa sprang hon ner till den då unga Greta som jobbade vid ladugården. Gunni minns fortfarande hur Greta bara hade sprungit iväg och satt sig vid sjön)
Allt blir så verkligt när man ser platserna framför sig i verkligheten. Vad hade hänt om hennes första kärlek överlevt? Hade de gift sig? Hade hon någonsin träffat Gustens morfar? I sådana fall hade Gusten inte funnits. Så många stunder som förändrar våra liv.
Och Gunni ja, Gretas syster. I år fyller hon 99 år och hon är fortfarande ett riktigt energiknippe.Hon är ung som en 80-åring, med minnet helt i behåll. Vi fick hälsa på henne och hon skulle prompt servera oss själv i den trevliga lägenheten där hon bodde.
I hyllan stod svartvita fotografier som var runt 100 år gamla, kort på hennes syskon och föräldrar. Och Gunni berättade om de som om de fortfarande levde. När hon talade om sina mamma Tyne och hennes död år 1947 så gjorde hon det med en sådan saknat som om det precis hade hänt.
Gunni arbetade som lärarinna förr, precis som Greta och de andra syskonen hade hon fått utbilda sig, vilket var ovanligt på den tiden.
Detsamma gällde faktiskt även deras mor Tyne och hennes systrar - de hade
också en utbildning (väldigt ovanligt för kvinnor, för nu snackar vi sent 1800-tal). Så dessa
coola kvinnor levde, utbildade sig, jobbade och tog hand om det som behövdes.
Det kommer fortfarande ta tid att smälta
resan vi precis kom hem från. Men den har varit otrolig. Resan till Finland förde oss 100 år bakåt i tiden, fick oss att hoppa bland decennier av händelser och möta olika delar av landet och tidsperioder, dess människor och öden. Levnadsöden som kantades av konst, krig och
kärlek.
