Leones Vintage: Vintageguide till Tokyo!

Det myllrar inte av vintagebutiker i Tokyo på samma sätt som i Paris. Jag hade faktiskt inte tänkt att shoppa så mycket under mitt besök där, men så fel man kan ha. Det finns! Det gäller bara att veta var man ska leta.

Det knepiga är att de flesta hemsidor för antik- och vintagebutiker är på japanska och ganska välmaskerade. Trots dåliga hemsidor så kan butikerna vara riktigt grymma, kolla bara in den fantastiska listan på affärer som finns i slutet av inlägget.

Så den allra kitschigaste gatan med en uppsjö av färgglada butiker, heter Takeshita Street och ligger vid Harajuku. Här samlas skyltdockor med gossedjurshuvuden, paljettfärgade glasskioskar, platåskor och vackra ting! Det finns några få vintagebutiker på gatan, men var inte rädd för att gå in i de andra butikerna. I WEGO fanns det nytillverkade kläder och fantastiska accessoarer blandat med några vintageplagg. Hela butiken är dessutom dekorerad i roliga second hand fynd. Vad sägs till exempel om Pac Man som brädspel istället för datorspel? Ja, det finns.

Tänk dock på en sak - även om Takeshita Street verkar väldigt trevlig som påminner den lite om Camden Market i London. Jag fick en känsla av att det är lite tillgjord och kommersiellt. Däremot så finns guldet i alla gränder runt gatan. Det är här du kan hitta de riktigt fantastiska vintagepärlorna!

Ett område som också är helt fantastiskt är Shimokitazawa! När vi steg ut på de lugna gatorna så insåg jag att de kantades av vintagebutiker. I en av dom fick man gå in i en stor, mörk lokal som bestod av över 10 olika vintagebutiker. Här fanns 60-talsklänningar, 50-talsblåsor och mjuka t-shirtar från 80-talet. Blandat med stiliga läderskor och kitschiga pasteller. Japanerna älskar sina pasteller. Det var här jag fann min fantastiska japanska 50-talsklänning.

Jag snubblade även över en butik, Haight&Ashbury, som blandade vintage med antikt. Här fanns det en Channeldräkt inramad, gamla ting utspridda genom hela butiken och vackra hattar. Och dessa klänningar! Visst kostar det, ungefär samma priser som i Stockholm, men det kändes som att det var värt det. Personalen är så himla trevlig överallt och hjälper en med att fixa i provrummet och passar på att hålla i ens påsar medan man tittar. Jag upptäckte även att man inte får ha på sig skor i provrummen, de ställs fint utanför och fötterna får landa på en mjuk matta innanför dörrarna.

Någonting som jag förstod väldigt tidigt var att Tokyos vintagescen var väldigt glada i att beställa in vintagekläder från USA och Europa. På en liten beskrivning för en vintagebutik stod det klart och tydligt att deras personal åker runt till alla de största loppmarknaderna i Europa för att ta med sig dom tillbaka till Japan! Det är någonting som vi gör i Sverige också, många av våra stora vintagekedjor och butiker säljer amerikansk second hand, men här i Japan var det exotiskt. På ett sätt kan man ju tänka att det är lite tråkigt att åka så långt bort för att hitta kläder som kanske finns på ens bakgård där hemma, men det var inte riktigt så. För trots allt hade många butiker plockat ut det som de tyckte var nice, och det speglade såklart även de trenderna som pågår i Tokyo.

Den första butiken vi råkade gå in i låg inte i Tokyo. Den låg i bergsbyn Matsumoto som vi stannade vid när vi bytte tåg efter att vi hade vandrat i bergen. I butiken Furugiya Panagorias såg man de amerikanska influenserna tydligt. Det fanns en hel del Lee-jeans och amerikanska kängor och allting var väldigt välbevarat. Om ni tar er en sväng förbi Matsumoto för att se slottet eller bergen, missa inte den lilla avkroken!

I området Shibuya, som ligger väldigt nära Harajuku, så finns det en hel del stora gallerior. Alltifrån H&M, det har man ju sett förut, till en av de största CD-skivsaffärerna som finns kvar: Tower Records. Men kikar man lite extra så kan man även hitta någon lite vintagebutik. Vi gick till Chicago som vi hade hört så mycket om. Här fanns det mycket för män, mycket skjortor, byxor och hängslen. Det fanns även en hel del kimonos. Däremot var det ganska dyrt, förmodligen för att det låg så centralt.

En sak som man kan tänka på är att man ofta använder uttrycket "used clothes" i Japan, mer än uttrycket "vintage". Ett tips är att söka på det ordet när du letar butiker online. Och att hålla utkik efter begreppet när du går längs gränderna.

Så en del second hands finns att upptäcka. Däremot finns det inte så många gamla byggnader kvar i själva Tokyo. En orsak är att marken är väldigt dyr, så när någon köper en bit mark så vill man gärna göra den byggnaden till sin egen och skapa någonting nytt. En annan orsak är de förödande bombattackerna som staden utsattes för under andra världskriget. Natten mellan 9-10 mars år 1945 föll över 2000 ton med brandbomber som dödade över 100 000 civila och totalförstörde staden. De flesta byggnader var på den tiden i trä så allting slukades i eld. Efter andra världskriget byggdes dock staden upp på nytt igen, med hjälp av de allierade och idag är Tokyo verkligen en jättelik stad.

För att komma undan från gatorna som myllrar av folk så kan man ta sig en paus på ett kattcafé, kanincafé eller ugglecafé. Det är inte så lätt att själv ha djur i Tokyo. För det mesta så bor man i ganska trånga utrymmen. Men djur älskar dom! På ett kattcafé kan man få träffa katter och umgås med dom samtidigt som man svalkar sig med en iste. Allting är på katternas villkor. Man måste gå dit och boka tid samma dag eftersom de inte släpper in för många i lokalen. På fiket spelades det klassisk musik och när vi kom ut därifrån så fick vi höra att det såg ut som om vi kommit från ett spa. Precis så kändes det. Man var alldeles lugn.

Ännu en sak, förutom shoppingen, människorna och djuren, som charmade mig med denna stad var faktiskt känslan av trygghet. Jag har aldrig känt mig tryggare i någon annan stad som jag har besökt tidigare, varken i Sverige eller någon annanstans. Kriminaliteten i Japan är fånigt låg och det kunde man känna. Om man råkade glömma sin plånbok vid en disk så sprang de fort ut och gav tillbaka den. Ibland var min väska lite halvt öppen men det kändes aldrig farligt. Man liksom kände att det skulle vara en främmande tanke för så många att ta någon annans saker. Det var också så otroligt välorganiserat med allting och så himla rent överallt. Konstigt nog, eftersom papperskorgar lyste med sin frånvaro väldigt ofta. Det kanske är så att alla japaner har en egen lite papperskorg i väskan? Jag var aldrig orolig för att ta ett tåg eller för att ta mig fram, allting stod på både japanska och engelska i kommunaltrafiken. Det är långt från det jag är van vid i Paris där man får klara sig så gott man kan.

Så även om Tokyo kan tyckas vara en stad full av människor, blinkande ljus och hög puls så finns det ständigt ett lugn över staden. Det är en rolig stad, både spännande och explosiv. Med massa gömda pärlor vid gränderna. För vem vet vad som gömmer sig bakom nästa knut?