Den söta luften av Paris slog emot mig så fort jag klev ur bilen. Gamla stenhus med franska balkonger i gjutjärn lutade sig uppåt emot himlen. Konditoriet nere på hörnet sålde sina nybakade croissanter och träden blommade. Det är här i Paris som jag får ny luft i lungorna. Det är här jag får min energi.
Jag har kommit tillbaka till den här staden i 10 år. Första gången jag klev ut på dessa gator bar jag med mig fantasin av Paris - konstnärsstaden. Samtidigt förstod jag att den här platsen inte kunde vara så härlig som alla sa. Jag gjorde mig beredd på att bli besviken.
- Foto ovan: Hemma hos Jean-Jacques Henner gamla hus. Foto nedan: Kris framför en av Gustave Moreau fantastifulla tavlor.
Men jag blev allt annat än besviken. För Paris var precis så. Och nu när jag vandrar längs gränderna förstår jag varför folk från hela världen reser hit. Varför konstnärer från förr bosatte sig här, varför staden viskar av historia och inspiration. Och för mig är det som att komma hem. Den här gången spenderade vi dagarna i vintagebutiker, på antikmarknader, modehus och konstutställningar. Och min kära vän Kris öppnade upp gamla världar som kunde visa en hur vissa konstnärer bodde under 1800-talet.
Hit hittar sällan turisterna. Bland gamla gator mitt i Paris finns konstnärshus som stått stil sedan slutet av 1800-talet. Här bodde kända författare, starka kvinnor och präktiga konstnärsmän. Amantine Lucile Aurore Dupin var en riktigt framstående kvinna som arbetade emot 1800-talets kvinnosyn. Hon var författare och skrev böcker under ett manligt pseudonym (förstås) och är därför mer känd som George Sand. År 1835 skilde hon sig från sin man, flyttade hit till Paris med barnen och fortsatte att skriva. Hon var för kvinnors sexuella frigjordhet och ska även ha burit manskläder då och då vilket var chockerande på den tiden. Hennes hus har en egen innergård där man kan sitta och fika och i det gamla huset kan man se hennes samlingar av smycken, allehanda ting och tavlor (mestadels på kvinnor).
- Hos Jean-Jacques Henner, som föredrog att måla rödhåriga kvinnor och män. Nakna förstås.
I närheten bodde konstnären Gustave Moreau. Även hans hus står kvar med vackra trappor, gamla skrivbord och vrår fulla med hans konst. Helt otroliga tavlor som ansågs kontroversiella på den tiden. I det smala huset tar man sig uppåt i de små rummen. Högst upp öppnar sig hela utrymmet och hans stora ateljé bereder ut sig med ljus från alla håll. Han målade ofta med olja och skissade sedan ovanpå sina verk, gjorde små detaljer, nästan som tatueringar, över sina fantasifulla tavlor som bestod av allt från enhörningar, bibliska berättelser och myter.
En annan konstnär, Jean-Jacques Henner, bodde Avenue de Villiers i Paris. I ett vackert hus med vinterträdgård, pelare, drömska trappor och otroliga golv. Och på väggarna sitter hans alster, ofta rödhåriga kvinnor och män i ganska ekivoka poser.
- Foto ovan: Hemma hos Amantine Lucile Aurore Dupin fantastiska 1800-talshem. Foto nedan: Det fanns många spännande rum hos Jean-Jacques Henner.
Allt det här är bara en liten del av Paris. En liten del av allt som finns att upptäcka. Men egentligen räcker det med att sitta i en park och titta på pensionerna som håller om varandra. Som rör förstrött i varandras nackhår. Lutar sig emot varandras huvuden. Så känner man varför den här staden är speciell.
Självklart nosade jag även fram en hel del fantastiska vintagefynd på resan. I nästa blogginlägg kommer jag att ge er alla tips om vintagebutikerna, de magiska marknaderna och modet som för en tillbaka i tiden (mums).
Fler tips på facebook: Leones Vintage
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar