Snart är det dags för Halloween - men jag och mina vänner tjuvstartade för två veckor sedan. Jag älskar nämligen maskerader! Redan när jag var liten hade mina kalas olika teman, och sen slutade det aldrig.
Men den här gången fyllde min vän Susanna år och för att fira henne hade vi Edwardian Circus-maskerad. Tänk cirkus runt sekelskiftet. Tänk tidigt 1900-tal, knivkastande damer, ormtjusare, skäggiga damer och starke adolf. Som inspiration gick vi igenom gamla sekelskiftesbilder från teatrar, cirkusuppträdanden och shower. Och vilken fest det blev!
Vi köpte en hel dunk med helium och massor med ballonger (det är ju någonting barnsligt magiskt med ballonger). Sen använde vi serpentiner och Susanna sydde ett långt flaggspel i papp som vi satte upp i taket. Fantastiskt fint blev det!
Inför våra maskerader brukar jag försöka gå så långt bort ifrån de glansiga maskeraddräkter som är färdigköpta i butik. Istället letar jag efter kläder hemma i garderoben, på loppis eller pysslar ihop det på egen hand. Och den här gången ville jag förvandlas till clownen Pierrot, en clown som dök upp tidigt i teaterföreställningar under 1500-talet och var väldigt populär under 1800-talet. Med sin svarta hatt, stora vita kläder och förstora knappar är det något både fånigt och skört över honom. 
Jag hittade en perfekt clownkostym hemma; stor och lång i vitt grovt bomullstyg som jag köpte när Kungliga Operan hade utförsäljning av sitt kostymförråd för ett år sedan. Som krage använde jag mig av en vit tyllkjol. Det var bara att sätta kjolen runt huvudet, binda runt lite sytråd för att göra den mer styv och vipps så blev det en clownkrage! Den lilla svarta hatten snubblade jag över på vintagebutiken Aggie Twigg för någon vecka sedan. Egentligen är det en 1940-talshatt och när jag satte den bak och fram så såg det precis ut som Pierrothatten jag varit ute efter. Perfekt!
Det blev en fantastisk natt i sekelskiftets tecken. Och vill du se alla gamla fotografier från 1900-talets cirkusar som inspirerat oss, kolla här (noomnomnom).
Foton: Michaela Lindén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar